När börjar det rikitiga livet?

Ibland får jag lite väl eftertänksamma tankar, där jag stannar upp och funderar lite över vad vi är till för och vilka mål vi har.

Mina tankar kommer och flyger iväg snabbt, men ibland vill jag hålla fast vid dem och stanna upp en stund och fundera över vad mina val betyder för mig i livet. Och vad som påverkar mig utifrån.

När jag fick reda på att min mamma hade cancer började jag fundera över det riktiga livet, det som är fullt av glädje ämnen och mina riktiga åsikter och värderingar.

Jag kan vara naiv många gånger, tänka, tro och hoppas att alla vill gott och att allting verkar för att vara det bästa för oss själva. Jag väljer att fortsätta gå på den vägen, för många gånger tänker jag på att de som verkar för motsatsen, vad tillför det mitt liv?

Nästan som politik, J har börjat engagera sig men jag bryr mig inte nämnvärt. Jag röstar och säger min åsikt men ids inte lägga mina krafter och tid på det.

Och jag börjar tänka på varför det är så? Olika gånger får jag olika svar av mig själv, men just nu är nog svaret att jag inte ser meningen med det, utan vill leva här och nu. Andra gör ett bra jobb med att styra upp och ställa till rätta, jag behöver inte blanda mig. Och jag vet med mig själv, skulle jag verkligen engagera mig så skulle jag försvinna in i det tror jag. Brinna för det, andas och leva med det. Som med så mycket annat som jag avstår ifrån. Och även det är en bra sak, inget ont sagt om det.

Just nu är mitt svar att jag vill ha tid för annat, ork och lust till mitt vardagliga liv, min ögonsten och de runt om mig.

För sen kommer frågan, vad kommer jag tycka bäst om i mitt liv? Jag har en föreställning av att jag vill lägga min energi på mig och mina nära, att jag inte orkar bry mig om andra i den bemärkelsen att de får lösa sina egna problem själv. Nog för att jag ställer upp för vänner och kära, men jag tar det inte med hull och hår. Utan gör så gott jag kan utifrån mitt perspektiv. Utifrån min oro och kärlek.

Det jag vill tycka bäst om är nog de snedsteg jag har tagit, som faktiskt har tagit mig framåt i livet. Det som har lärt mig någonting.

När jag läser vad jag skrivit i efterhand låter jag väldigt centrerad och inriktad, men tanken finns där hos alla?

Boken ‘Livet kan inte vänta‘ damp ner i min brevlåda idag, jag är redan bekant med dessa kvinnornas öden och val. Jag skulle bara bläddra igenom den, ändå kunde jag inte hålla tårarna borta, den berör mig så oerhört.

Och det är då jag stannar upp och tänker, vad är viktigt för mig här och nu? Vad spelar roll?

Just nu, så satsar jag helhjärtat på vardagen och uppskattar den för vad den är, för den är bara till låns. Både min och mina näras tid. Där för säger jag ”Jag älskar dig” en gång extra till Totte idag. Och resten av dagarna.

För jag inser vad han egentligen är värd för mig.

Annonser

~ av mimiamelie på maj 28, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: