Spindeln på huvudet.

Tanken kommer smygandes, som en liten spindel som sätter sig på huvudet. Tänk om? Slog undan tanken men försonades med den ändån, spindeln satt kvar fast irriterade mig inte så mycket. Den fick borra in sig i huvudet sålänge den inte störde mig nåt speciellt.

Men så kom beskedet, så är det iallafall. Trots att det ”säkert inte var nåt”. Dom bästa förutsättningarna, dom bästa läkarna, dom vet mer numera än vad dom gjorde förr, det finns bra medicin numera osv. Och hon är lugn. Det gör mig lugn, även fast det inte är det som lugnar mig mest. Det som påverkar mig mest är att jag lät spindeln sitta kvar där, lät mig ”leka” med tanken, att om det nu skulle vara så. Det har nog gjort ”överföringen” från tanke till verklighet till något smidigare. Och jag målar inte fan på väggen. Visst, kan se saker lite för negativt ibland och ses nog ofta som väldigt ömtålig och skör (kanske pga att jag ser det negativt?) Men denna gången gör jag inte det, känner mig starkare än på länge. Just för att jag vet att hon fixar det, hon kommer klara sig undan det. Visst, det blir en period som ingen utav oss kommer må bra, men det är skillnad på att ”inte må bra och vara ledsen” och se det hela som nattsvart.
Klart man måste vara ledsen vid en sån sak, annars är man inte mänsklig, men hon kommer hämta sig. Hoppas att hon bara inser att känslorna måste ut ibland oxå för att de inte ska bli för stora, och det tror jag hon gör. Hon har varit med om tillräckligt för att veta sånt.

Så imorgon blir det sjukhus-besök och annat. Känns skönt att få följa med. Dels för egoistiska skäl, att jag kan se hur hon tar det och själv försonas med tanken, dels för att jag kan ställa upp för henne och göra nåt. För minsta lilla hon vill jag gör, så gör jag det. Så hade jag velat ha det, och hade det när vi låg på sjukhuset med totte. Det som lättade upp var att man fick en sån enorm uppbackning. Man fick hjälp. Det gjorde enromt mycket.

Och tack för alla varma tankar och ord, det gör jättemycket! Ni vet vilka ni är!

Nog med djupheter… lite bilder på den härlige pågen. Han är verkligen underbar, hur kan man få en sån härlig unge?!

7.jpg
En glad skit är han. 🙂

100_1790.jpg
Pappa o Totte gungar.
Märk den lätt uttråkade minen på han, men han skrattade rätt härligt.
Mina pågar.

 

Annonser

~ av mimiamelie på maj 22, 2007.

Ett svar to “Spindeln på huvudet.”

  1. *kramar om hela familjen hansson-carlsson* från familjen nilsson-johnsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: